Recension: The Offspring - Rise and Fall, Rage and Grace

Punkrockarna i The Offspring med sångaren Dexter Holland i spetsen har en minst sagt lustig karriär. Bandet är verkligen så stort och världskäntatt dom lätt skulle kunna head-lina vilken musikfestival som helst och fylla en hel spelning med bara superhits. Detta är ytterst konstigt, eftersom endast två, bara och enbart två av bandet sju först skiva var det minsta att hänga i julgranen. Fem utav deras första sju skivor var verkligen ren och skär dynga. Men samtidigt är deras storhet inte så konstig när man kollar på vilka dom två bra skivorna är. För Smash ifrån 1994 och Americana ifrån 1998 är verkligen två superskivor som till och med skulle göra Neverstore till superstjärnor (hemska tanke).

Till årets skiva, Rise and Fall, Rage and Grace. Den låter som The Offspring, den har Noodles simpla men kraftfulla rockackords-riff, Hollands riviga röst. Iallafall på sina ställen. Skivan är ojämn. Lågvattenmärken som Stuff is messed up drar tyvärr ner njutningen av grymma låtar som Half-truism och förstasingeln Hammerhead.

I slutänden har skivan har ändå sin charm, den kommer aldrig bli någon Americana, troligen har Hollands mannar sett sina glansdagar. Men Rise and Fall, Rage and Grace skulle isåfall iallafall vara ett värdigt avslut, eller lite som Holland sjunger i nämnda Half-truism:

'If we don't make it alive
Well it's a hell of a good day to die'

Bästa spår: Half-truism