Band: Rage Against The Machine Scen: Hawaii

Så här såg det ut framför Hawaii-scenen cirka halvatimmen före festival-sveriges hetaste bokning skulle göra sin Hulstfreds-comeback. Jag har (med visserligen ganska begränsad erfarenhet) aldrig sett sådana mängder människor på nån spelning på Hultsfred tidigare.

Förutsättningarna kunde knappast varit bättre, en överladdad publik, dugligt väder och ett RATM som enligt inledningen av turnén var tillbaka i gammal storform. Här vore det ganska klassiskt att skriva ungefär: Tyvärr når aldrig bandet upp till dom höga förväntningarna. Det jag dock inte skriva, för det vore inget annat än en stor fet lögn.

Spelningen är episk, den är mörkt, supertight och episk som nån gammal krigsrulle. RATM ger publiken precis det dom vill ha, låtlistan är en imponerande upprullning av alla de låtar som gjorde bandet till de legendarer dom verkligen är.

Jag har hört vissa röster som var kritiska till att bandet knappt levererade några mellansnack överhuvudtaget. Jag brukar också störa mig på band som inte har mycket kontakt med publiken, men i detta fall tyckte jag det passade. RATM är där för att sprida ett budskap med musiken, och låter låttexterna tala för sig själva.

Finalen md Killing In The Name är brilljant och en av dom bästa spelningarna jag sett är ett faktum.