Konsert: Hello Saferide, Flygeln, Norrköping

Jag har aldrig varit något stort fan av sittplatsspelningar. Jag tycker oftast att musiken i kombination med adrenalinet av hoppandet framför scenen tillsammans skapar den underbara euforin som bara konserter kan frambringa.

Jag tror fortfarande att det är få artister som skulle klara av att spela inför en till 100% stillasittande publik, men jag vet att Hello Saferide är en av dom få som verkligen klarar av det. Konserten i Flygeln är mer lik en teater eller en operera än en klassisk konsert, Norlin's känslopendlande mellan glädje och sorg och tillbakahållna spasmer är så teatralistiskt suberb att självaste Peter Stormare skulle ha något att lära.

Bästa spår: 2006 och Anna