Nostalgi

Har egentligen inget speciellt att skriva. Var bara tvungen att skriva något!

För någon vecka sedan recenserade jag Millencolin's nya platta Machine 15.
Här om dagen läste jag en annan recension på skivan i den populära gymnasietidningen Piraja. Måste säga att jag blev småirriterad på recensenten.

Det som speciellt irriterade mig var att han skrev att han skarpt gillade att Millencolin började låta mer som Weezer. Missförstå mig inte, jag tycker Weezer är superbra! Jag tycker också att Millencolin är superbra, när dom inte låter som Weezer...

Att han sen gav det uppenbara snésteget till skiva en 4 i betyget ökade inte direkt min beundran. Om han verkligen tyckte skivan var så bra eller om det höga betyget berodde på att dom hade en intervju med bandet precis ovanför låter jag vara osagt.

En annan mycket trevligare grej är den nostalgiska peroid min musiksmak genomgår för tillfället. Efter att hamnat i en situation där 6 stycken 19-åriga killar står och sjunger med i Aqua's Dr.Jones har jag börjat inse nostalgin i dom gamla töntiga lågstadie-disco-hitsen. Eller vad sägs om denna oslagbara dänga?

Fanns lite att skriva ändå...